Spanska
Spanska eller historien om en dialekt som erövrade världen ...
Spanska, som talas av över 350 miljoner människor i världen, är idag det viktigaste internationella språket vid sidan av engelska. Det är svårt att föreställa sig att kastilianskan på 900-talet bara var en enkel dialekt som talades i norra delen av den iberiska halvön ända upp till de kantabriska bergen öster om León! Man återfinner dessutom dess ursprung i namnet Kastilien, Castilla, som kommer från latinets ”castellum” eller befäst slott.
Under Reconquistan (718 – 1492) breder kastilianskan ut sig över Iberiska halvön, standardiseras och blir efter hand Spaniens språk. Det är Alfonso X av Kastilien som på 1200-talet låter kastilianskan triumfera som litterärt språk – även om galiciska-portugisiska dominerar lyriken framtill 1400-talet. 1492 korsar kastilianskan Atlanten, samma år som den första europeiska grammatiken skrivs i Salamanca av Antonio de Nebrija och därmed gör denna dialekt till Spaniens språk. Från och med 1519 ger conquistadorerna Spanien ett gigantiskt kolonialimperium och kastilianskan breder ut sig över de enorma territorierna i Nya Världen, som sträcker sig från Mexiko till södra Chile. 1500- och 1600-talen är Spaniens och därmed spanskans ”guldålder” och romanen når sin höjdpunkt som litterär uttrycksform med ”Don Quijote” av Miguel de Cervantes, och romaner om äventyrare som ”Lazarillo de Tormes” eller Mateo Alemans ”Guzmán de Alfarache”.
Officiellt språk: Spanien, Kuba, Dominikanska Republiken, Puerto Rico, Mexiko, Guatemala, Honduras, El Salvador, Nicaragua, Costa Rica, Panama, Colombia, Venezuela, Ecuador, Peru, Bolivia, Paraguay, Uruguay, Argentina, Chile, Ekvatorialguinea. Spanska talas också i Filippinerna, liksom i USA där tillväxten av den spansktalande befolkningen gör spanskan till det nät största språket i USA.
Länder i Europa där spanska är det största moderna språket i undervisningen: Frankrike, Bulgarien, Sverige, Danmark, Luxemburg, Irland och Tyskland.
Klassificering per familj:
indoeuropeisk -> latinsk -> västromansk -> nordibero-romansk -> kastiliansk